Ensam hemma. Sitter och tänker lite som vanligt yeha..

Öh har en massa jävla känslor just nu. Inte riktigt ångest än men massa känslor. För nån dag sen ville jag verkligen börja skolan igen komma tillbaka till dte normala livet. Få ha koll på saker och vara med människor. Men nu när det bara är 2 dagar kvar känner jag mig inte alls redo. Känner mig till att börja med 100% stabil. Blir frustrerad av allt, ångest kommer och går, känslor snurrar och allt är en jävla röra. Känns jobbigt. Börjar seriöst tro dte är nåt fel på mig (psykiskt) vilket min mamma också tror.. Ugh orkar inte. Hoppas det bara är vanliga tonårs problem som försvinner sen. Är så jävla känslig person. Alltid varit kommer troligen inte bli hårdare. Vill även våga öppna mig för folk irl men vågar inte. Vågar kanppt öppna mig för folk på internet heller eftersom alla bara kommer och går. Alva är nog dne ända personen jag verkligen litar på. Folk kan säga tusen gånger "du kan lita på mig" elelr "jag kommer alltid finnas här för dig" "Du och jag för alltid" Men hur ofta har det blivit så som folk säger? inte ofta..

De är inte lätt att tycka om mig. Ni som gör det... vafan är det för fel på er (nej skoja :*) 

Men ja jag är svår att bli vän med på riktigt.. ja endel kanske märkt det. Om jag inte typ ser någon och tyop OMG DU SKA BLI MIN VÄN!

okej känner att inlägget spårar..

Helllooooww. 

Idag har jag åkt båt med Lina och henns familj. Sjukt mys. vi var vid flera holmar, träffade på ormar, simma osv.

Så kul :D simmat massor med Lina och hennes bror (han är ond) 

ätit så mycke kakor att jag typ spydde. det blåste mycket idag och vågorna var typ gigantiska trodde ibland att dom skulle slå in i båten.